Patientberättelser

 

Chrystelle 29 år: Jag vill kunna se mig själv i spegeln och känna att jag är fin.

Visa mer

Det handlar inte om vad någon annan tycker. Bara om mig.

Jag bestämde mig tidigt för att göra en bröstförstoring. Sedan puberteten har jag en Skolios-skada som gör att min ryggrad är c-formad. När den korrigerades blev bröstkorgen sned och brösten asymmetriska. Jag vet att det är vanligt att brösten har olika form, men för mig var det väldigt påtagligt.

Generellt så har jag rätt dålig erfarenhet av den svenska sjukvården och är oftast skeptisk till läkare. I många år fantiserade jag om att kombinera mitt ingrepp med en semester i Thailand. Jag hade hört att de är fantastiskt duktiga där på skönhetsingrepp och då framförallt bröst.
I mitt huvud skulle det ju vara så smidigt. Checka in på sjukhus och ”rehaba” på en mysig resort. Låter ju toppen. Men sen? Tänk om jag kommit hem och 6 månader senare inser att mina implantat sitter fel, eller att kroppen börjar stöta ifrån sig dem?

Jag insåg att det viktigaste för mig är säkerheten. Därför föll valet på Akademikliniken.
Dit är man alltid välkommen tillbaka om det skulle vara något.

Och uppstår det komplikationer efter själva ingreppet har de en trygghetsgaranti som gäller i 12 månader. Sen uppskattar jag deras historia, speciella metod, men framförallt noggrannheten och förarbetet innan operation. Och som det kontrollfreak jag är föll jag också för deras 3D-simulering. Mina vänner och bekanta som gjort en förstoring på Akademikliniken talade varmt om den. Det är en kamera som fotar överkroppen från olika vinklar. I datorn kan man sen välja olika implantat, storlek och form och se ett resultat direkt på skärmen. Riktigt häftigt måste jag säga.

Måndagen den 30 januari så var det äntligen dags för mitt första möte med plastikkirurgen Gabriella Sellman. Jag tog en taxi från centralen, när jag klev av pendeln, så att jag skulle hinna samla mina frågor inför mötet. Vad var det egentligen jag ville få ut av en bröstförstoring? För mig kändes det viktigt att förmedla mina tankar så att hon lätt skulle förstå min vision.
När jag kom in i receptionen möttes jag av ett jättefint väntrum med utsikt över hästarna i hagen utanför kliniken. Det kändes varmt och välkomnande. Gabriella är en erfaren plastikkirurg och jag fick svar på många av mina frågor innan jag ens hade hunnit ställa dem. Jag delade min bakgrund med henne och berättade om varför jag ville göra ingreppet. Att det var viktigt för mig att få brösten någorlunda lika stora. Hon förstod direkt vad jag ville och vi fick en bra kontakt redan där och då.
Efter det inledande samtalet tog hon fram en sportbehå och olika storlekar och form på implantat. Det var verkligen jättekul att stå där framför spegeln och se hur brösten tog form. Jag ville bara ha större och större implantat, tills jag kände att det här är min smärtgräns. Gabriella sa inte så mycket utan lät mig prova mig fram. Jag tyckte att det var skönt att hon verkligen lyssnade in och iakttog mig. När jag sen kände mig nöjd gav hon mig feedback. Hon tyckte inte att jag skulle fokusera så mycket på storleken utan mer på känslan. Hennes råd var att jag skulle välja droppformade implantat eftersom de skulle passa min kroppsform och formen på mina bröst bättre. Gabriella vet ju precis vad hon håller på med så jag gick på hennes rekommendation.

Eftersom mina bröst var så olika stora blev det till slut olika storlek på implantaten för att de skulle passa ihop bättre. När vi var klara med konsultationen berättade Gabriella lite mer om hur själva operationsdagen skulle se ut och gav mig mer information om vilka rörelser jag skulle undvika direkt efter ingreppet.
Efter mötet kändes det självklart att jag skulle fullfölja det här. Jag gick därifrån lättad och hoppfull. Om du funderar på att göra en förstoring, eller något annat ingrepp, så är mitt råd att gå på en konsultation och känna lite på det. Jag upplevde att 3D-simuleringen hjälpte mig massor. Där fick jag faktiskt jämföra bilder på mig själv med olika implantat och se hur det såg ut i olika vinklar. Det gjorde det hela mycket lättare att fatta rätt beslut.

Torsdagen den 15 februari var den stora dagen. Jag gick upp riktigt tidigt den morgonen för att duscha och skrubba mig. Jag ville säga farväl till min kropp som den såg ut nu och försökte föreställa mig hur det skulle kännas att ha större byst. Så många konstiga tankar flödade i mitt huvud och jag kände mig lite nervös. När jag pussat hej då till mina killar, var det dags att hoppa på tåget. Vid det här laget hade nervositeten lagt sig. Jag var mest peppad på att få det gjort och funderade över alla fina klänningar jag skulle kunna ha till sommaren.

Väl på plats i Storängsbotten togs jag emot av en jättetrevlig sjuksköterska. Hon visade mig till mitt rum och gick igenom vad som skulle hända. Rummet var superfräscht och mysigt. Sjuksköterskan kom tillbaka efter en stund med lite olika sporttoppar som jag skulle ha på mig direkt efter operationen, och i någon månad efter, för bästa läkningsresultat. Ombytt och klar fick jag sedan träffa narkosläkaren. Han informerade om hur själva bedövningen skulle gå till och vi pratade om vilka olika smärtstillande alternativ som fanns efter operationen.
Efter en stund kom Gabriella Sellman, min kirurg, in tillsammans med en läkare från Tyskland. Akademikliniken är kända för sin unika metod när det kommer till bröstförstoring och dit kommer kirurger från hela världen för att lära sig just den. Jag blev helt chockad när Gabriella berättade att många andra kliniker inte ritar ut på kroppen vart implantaten ska sitta innan operationen, utan att kirurgen går lite på känsla när patienten väl ligger på operationsbordet. För mig passar Akademiklinikens metod bättre. Även om jag litade på Gabriella så skulle jag inte känna mig helt lugn utan någon form av riktlinjer på kroppen att gå efter innan operation.
Det kändes bra att ha två kirurger som tog hand om mig och jag kände mig så trygg i deras händer. Redan på konsultationen mätte Gabriella min bröstkorg, så hon visste på ett ungefär hur det skulle vara, men nu mätte hon igen och ritade upp på min bröstkorg hur implantaten skulle ligga. Hon markerade också den viktiga detaljen – vilket implantat som skulle ligga i vilket bröst. Eftersom min bröstkorg lutar fram mer på vänster sida än höger så behövde höger byst byggas upp på höjden för att få till ett jämnare resultat. I vänster bröst skulle det alltså läggas in 320cc och i höger 375cc. Snittet kan man lägga på olika ställen. Vissa kirurger vill gå in via armhålan, men på Akademikliniken lägger man det under bröstet. Då blir ärret bara som ett smalt, kort, lite ljusare streck. När mätningen och skissen var klar tog Gabriella lite före-bilder.

Efter en liten sovstund var det sen dags att gå till operationsrummet. Här måste jag säga att jag kände mig lite obekväm. Men personalen är verkligen duktiga på det de gör. De märkte snabbt att jag var orolig och fick mig snart att känna mig lugn och trygg. 3, 2, 1, 0 och där slocknade jag.

När jag vaknade upp hade jag kraftigt med smärtstillande i kroppen. Jag upplevde inte så mycket smärta, men kände mig spänd över bysten. Sporttoppen som jag hade provat ut var på och jag hade tejp och vadd för ärren. Det var svårt att se någonting av resultatet, så jag försökte fokusera på att vila och att återhämta mig så bra som möjligt. Möjligheten att övernatta fanns, men jag blev upphämtad och hemkörd av min bästa svärmor Louise efter att jag vilat några timmar på mitt rum. Innan jag skrevs ut så fick jag en grundlig genomgång av vilka rörelser jag skulle undvika och annat bra att tänka på när man är nyopererad.

Första veckorna efter operationen var brösten rätt svullna, runda och bulliga upptill. Sakta men säkert gick svullnaden ned och idag har de mjuknat och fallit på plats. Det tar upp till 6 månader att läka helt. Jag måste säga att jag är jättenöjd med resultatet. Det blev precis som jag ville ha det. Det är mycket Jante-lag kring skönhetsingrepp så jag har valt att var helt öppen och att dela med mig av den erfarenheten för att få bort tabustämpeln som bröstoperationer har. Det är ett så pass vanligt ingrepp som så många gör och jag tycker att vi kvinnor ska hålla ihop och stötta varandra. Vi ska hylla den fantastiska kvinnokroppen och försöka uppmuntra varandra till att älska oss själva mer. Du får vara precis som du vill. Jag tycker att man ska vara stolt över att man valt att göra någonting för sig själv.
För att man själv ska må bra.

 


 

Tilda 29 år: Jag har fått tillbaka mina kvinnliga former igen!

Visa mer

För mig har det alltid varit glasklart att jag skulle fixa mina bröst, men jag har hela tiden tänkt att det får bli ¨efter barnen¨. Har aldrig ogillat mina små boobies, men efter två barn som jag ammat helt fanns där inte längre något kvar. Nu är jag ju inte helt klar med barn än (vill ha en bebi till!) men jag kunde faktiskt inte hålla mig längre. Jag kan ju få barn igen och amma, även med de ¨nya¨ brösten.

Efter att lilla L blivit 2 år så tog jag tag i saken och började söka runt efter seriösa och erfarna kliniker i Göteborgsområdet. Kom i kontakt med Akademikliniken och bokade in mig på en konsultation hos doktor Jonas Lundberg, legitimerad plastikkirurg.

Vid första mötet så pratade vi mest. Vi gick igenom vad jag ville uppnå med operationen och hur jag önskade att resultatet skulle bli. Vi mätte och tittade på vad som skulle passa mig bäst för att få ett så naturligt resultat som möjligt och ¨provade¨ att sätta på den storlek som jag har idag (270 cc). Sedan visade Jonas mig hur det skulle se ut på just min kropp via en 3D-bild i datorn, vilket var otroligt skönt och lättande.

Frågorna inför mitt möte var många. Här är några av mina viktigaste frågor och svar;

Hur går konsultationen till?
Du träffar din kirurg och ni går tillsammans igenom dina önskemål och förväntningar inför operationen. Doktorn berättar mer ingående om hur en bröstförstoring går till, vad du bör tänka på före och efter operationen, och alla detaljer kring ingreppet. Du får också göra en allmän hälsokontroll.

Hur vet jag vilken storlek jag ska gå på?
Storleken är helt klart det som är svåraste att bestämma. Efter att du gjort en noggrann undersökning av dina bröst och din bröstkorg rekommenderas en lämplig mindre storlek och en större. Därefter får du prova olika protesstorlekar i en bh för att se vilken du trivs bäst med.

Hur ska jag kunna föreställa mig resultatet?
Akademikliniken arbetar med en 3D-kamera där du kan se hur brösten kommer att se ut i alla vinklar. Denna simulering hjälpte mig något enormt i mitt beslut gällande storlek. Jag kunde faktiskt se hur det skulle kunna tänkas se ut efter en förstoring.

Hur går operationen till och hur lång tid tar den?
Operationen sker under narkos och tar cirka en timme. Du rekommenderas att stanna kvar på kliniken minst 4 timmar efter operationen och att någon hämtar dig på kliniken när du ska hem. Du är alltså inte kapabel att köra bil. Det är också bra om du har någon som kan hjälpa dig hemma de första 2-3 dagarna, då du kan ha ont och kan vara lite extra trött.

Hur funkar det efteråt och hur ser brösten ut?
Efter operationen känns brösten stora och spända de första dagarna, men detta minskar successivt. Du ska inte bära tungt under 2–3 veckor och undvik att jogga och träna bröstmusklerna i 6–8 veckor.

Kan jag amma igen efter att jag gjort en bröstoperation?
Implantatet läggs in bakom bröstmuskeln och under mjölkkörtlarna så du kan amma som vanligt efter operationen.
——
Resultatet blev bättre än jag någonsin kunnat drömma om. Jag är så glad över dom små gullisarna som numera sitter på min kropp. Det blev precis så bra som jag tänkt mig, om inte bättre. Och allt känns så rätt både vad gäller modell och size. Idag kan jag inte sluta le när jag ser mina nya fina boobies i spegeln. Känns som att de alltid suttit där på mig och jag är så himla glad. Jag har fått tillbaka mina kvinnliga former igen!


House of Philia: Min mage efter bukplastiken var som en vägg som höll mig uppe.

Visa mer

Det spelar ingen roll om man är 28 eller 45. Får ibland kommentarer, när jag skriver om yta och fix, att jag som är så gammal ska sluta att bry mig och att man ”vid min ålder” bara ska trivas och vara nöjd. Det funkar inte så. Herregud, det är inte 1910. Kvinnor lever längre, tar hand om sig längre och bryr sig längre.

Jag bestämde mig, efter barnen, för att boka en tid för bukplastik och en så kallad ”mummy makeover”. Har ju varit gravid 4 gånger och genomgått två kejsarsnitt. Vid det sista snittet, blev det fel när det skulle sys ihop och jag fick ett fult ärr. Förutom ärret har jag fått navelbråck och en svag mage efter alla graviditeter. Bukmusklerna delar sig när man är gravid och mina gick aldrig ihop igen, vilket gjorde att magen putade och ryggen var svankig. Trots att jag alltid tränat och egentligen är ganska stark i magen.

Efter lite efterforskning och tips så föll valet på Akademiklinikens plastikkirurg Jesper Bergdahl – en mycket sympatisk läkare som gav ett fint intryck på konsultationen. Eftersom jag besökt dem regelbundet i 5 år, och även samarbetar med kliniken, så kändes det som ett klokt och bra beslut. Det var också en lämplig tid för operation då H fortfarande var pappaledig och jag inte skulle kunna göra några tunga lyft på ett par veckor.

Jag visste inte exakt vad som behövdes göras när jag träffade Jesper första gången, utan ville höra hans tankar kring min ”mammamage” och få ett utlåtande från en expert. När jag kom till kliniken fick jag först berätta lite om vad jag hade för egna funderingar och om vad jag hoppades på för resultat. Jesper lyssnade noga på det jag sa och gjorde sen en undersökning. Han berättade, efter lite klämmande och kännande, att jag hade fått både navelbråck och en klassisk muskeldelning (diastas) efter den senaste graviditeten. För få en fin och stark mage behövde naveln opereras, en ny skapas, musklerna sys ihop och överskottshud opereras bort. Jesper tog ett par förebilder, gick igenom exakt vad operationen skulle innebära, konvalescens och kostnader. Vi pratade om risker och eventuella komplikationer och därefter fick jag träffa en sjuksyster som tog tester och bokade in en tid för operation.

Förhoppningen var alltså att jag efter ingreppet skulle få en stark mage igen och slippa diastas, bråck och en ond trött svank. Att ärret skulle hamna lägre och bli slätt, att hela magen skulle bli lite finare och att jag skulle få tillbaka min korsett.

Äntligen var det dags! Jag checkade in på kliniken i Storängsbotten i en egen mysig liten sal. Skrubbad från topp till tå med pre-operations-tvättmedel, både på kvällen och morgonen, så kände jag mig lite som en tvättsvamp (torr sådan) vid ankomsten. Omgiven av en omtänksam, professionell vårdpersonal fick jag kliva i en varm rock och blev fotograferad och målad på med spritpenna av Jesper. Han förklarade i detalj vad han skulle göra en stund senare och det kändes tryggt, men oj vad nervös jag var. Full bukplastik är ju ett av de mest omfattande ingreppen de gör på Akademikliniken.

När jag vaknade upp mådde jag under omständigheterna helt okej. Jag fick på mig en tjusig morsmorskorsett, med en liten broderad blomma, som skulle vara på dygnet runt. Själva magen kändes avdomnad, svullen och rejält öm. Jag var lite yr och trött, men jag fick vara uppe och gå med små myrsteg. Det stramade ganska bra kan jag lova, men jag blev bortskämd av personalen med lyxig mat och kunde nonstop kolla på Netflix.

Väl hemma igen hade jag fortfarande dränaget kvar i magen och det var ju lite småläbbigt att fixa med (skulle tömmas en gång per dygn). Hade ganska dålig aptit och var inte alls sugen på något, förutom gröna vindruvor. Jag drack massor med vatten, åt blåbärssoppa och en hel del katrinplommon för att få igång magen. Kanske min obefintliga aptit berodde på gördeln för den satt ordentligt tight och stramade hårt över magen.

De första dagarna vilade jag mest. Hade ingen feber, men kroppen var lite stressad och jag kände mig varm. Tassade runt för att få fart på systemet, men orkade inte ta några promenader utomhus. Jag tog ett helt gäng med medicin varje dag – Alvedon, lite starkare värktabletter vid behov, penicillin och blodförtunnande sprutor som jag tog själv i låret. Jag fick vara lite sjuksyster åt mig själv, så det gällde att ha is i magen och inte vara för rädd för blod, sårvätska och sprutor.

20 dagar senare kunde jag ta av mig korsetten som jag haft på mig sedan operationen. Jag var lite skrynklig, men det var helt fantastiskt hur fort kroppen återhämtade sig. Magen var redan platt och inget hängde eller putade, vare sig jag stod, satt eller låg på sidan. Den inre korsetten var åter på plats, efter år utan stöd, och jag hade nästan fått tillbaka min pre-preggo-mage. Ärret gick från höftkula till höftkula och var så tunt, så tunt, och verkligen hur fint som helst fram till kompressen.

Efter ytterligare 11 veckor kände jag mig stabil och stark i magen igen och kunde äntligen börja träna! Sprang väl kanske i 25 min i lugnt tempo och det kändes precis som vanligt. Jag hade inte ont någonstans. Efter en höst i stillhet ville jag bara röra på mig. Gick på gymmet flera dagar i rad och så härligt det var! Jag orkade tio gånger mer med ett normalt magstöd (och inte en bred diastas). Min mage efter bukplastiken var som en vägg som höll mig uppe. Jag kunde inte ens minnas när det kändes så senast. Den tredje graviditeten tog ut sin rätt och det var då jag fick både svank och magput. Vet inte hur många som frågat om jag varit gravid under åren.

Skönhetsoperationer är ju ett mycket kontroversiellt ämne och många vill eller orkar inte dela med sig då det är inte är helt ”comme il faut”. Men jag skäms inte och har valt att vara helt öppen och transparent med mitt ingrepp och jag hoppas att jag kan hjälpa andra mammor i samma sits.


Bukplastik, Angelika 45 år: Min livskvalitet har ökat med 100%

Visa mer

– Trots en medfödd ryggskada har jag varit en aktiv person i hela mitt liv. Efter att min första son föddes förändrades förstås min kropp men jag satte glatt igång med träning för att återigen bli stark och fungerande. Men trots hjälp av PT och många timmar (och kronor) fick jag ingen ordning på mina delade magmuskler. Det hjälpte inte hur mycket jag än kämpade- det blev lite bättre men sen så snart jag inte gjorde mina övningar var jag tillbaka på 0 igen.

Förutom att den putande gravidmagen förvärrade mitt ryggonda blev jag också starkt påverkad psykiskt av min putande mage. Det hjälpte inte att jag skulle vara glad för att jag fått min fantastiska son – jag kände mig ändå ful och tjock och det var inte kul att, oftare än man kan tro, få den direkta frågan om när nästa bebis var på väg.

Efter son nummer 2 blev diastasen ytterligare förvärrad och jag började även få problem med fötter och höfter när kroppen försökte kompensera för den icke fungerande magmuskulaturen. Jag försökte få hjälp via sjukvården men där anses diastas framförallt vara ett kosmetiskt ingrepp, så det blev Akademikliniken som tillslut hjälpte mig. Det är nu drygt ½ år sedan jag genomförde operationen och klart att det var en ibland tuff resa, men det var det värt. Jag har nu kommit igång med löpningen och kroppen håller ihop på ett helt nytt sätt. Jag har betydligt mindre besvär och värk pga av ryggen och fötterna och höfterna bråkar inte alls längre. Dessutom går jag gärna på fest igen! Min livskvalitet har ökat med 100% och jag känner mig både stark och snygg! Jag tror att det finns många fler kvinnor som jag därute som skulle få ökad livskvalitet om de fick samma möjlighet som jag.

bukplastik
bukplastik2

bukplastik3


Bröstförstoring – Linda 29 år: Känner mig missnöjd med min kropp efter två graviditeter

Visa mer
brost2 brost1
patientberattelse_brost1 patientberattelse_brost2e
patientberattelse_brost3 patientberattelse_brost14

Linda känner sig missnöjd med sin kropp efter två graviditeter. Hon besöker Akademikliniken och doktor Paolo Montemurro för en konsultation. Hon vill göra en bukplastik och ett bröstlyft och få tillbaka sin gamla vältränade kropp.

– Linda var absolut inte en stor tjej, men efter två graviditeter hade allt sjunkit ner. Brösten blev hängiga och magen hade mycket lös hud, säger doktor Paolo Montemurro.

– Hon hade tappat volym efter att hon hade ammat. Därför började jag med att göra en helt vanlig bröstförstoring. Men för att välja ett implantat som passade Linda bra så gjorde vi en 3D-simulering för att Linda skulle kunna se slutresultatet. Resultatet som man får fram ligger mycket nära verkligheten, något både jag och patienter tycker är helt fantastiskt.
patientberattelse_brost2_1 patientberattelse_brost2_


Ögonlocksplastik – Karin 48 år

Visa mer

Dr Paolo Montemurro berättar: – Karina kom till mig för att hon upplevde att hon såg väldigt trött ut, trots att hon inte kände sig så. Det yttre stämde inte överens med det inre.
Jag rekommenderade henne en övre- och undre ögonlocksplastik för att korrigera detta. Just under ögonen finns det olika typer av problem, vissa patienter har fettkuddar under ögonen, vissa får som ett djupt veck och andra har mycket lös hud. I Karinas fall hade hon fettkuddar under ögonen som gav ett ”svullet” intryck. Jag började att avlägsna fettkuddarna, men för att inte lämna en hålighet efteråt fyllde jag ut utrymmet med hjälp av en fettransplantation. Det fettet tog jag från magen, ett område som vi kom överens om innan operationen. Resultatet av den undre ögonlocksplastiken blev ett mer utvilat intryck och området under ögonen blev slätt och jämt igen.

Det här är en operation som verkligen kan ge fantastiska resultat och ett resultat som håller i många år.

För att korrigera den överflödiga huden ovanför ögonen som hänger ner lite som en gardin över ögonen utförde jag även en övre ögonlocksplastik. Avlägsnar man den huden får man en öppnare blick. Men denna operation kan man endast utföra om ögonbrynen inte hänger ner för långt. Om de hänger för långt ner behöver man göra ett pannlyft/ögonbrynslyft istället och det är ett större ingrepp. En övre ögonlocksplastik är i jämförelse med det en enklare operation pga en kortare och smidigare återhämtning, avslutar Dr. Montemurro.

Karina var här på återbesök för en månad sen och hennes kommentar var: – Jag känner mig väldigt nöjd, nu ser jag inte trött ut längre. Blicken har blivit öppnare och påsarna är borta.
ogonlocksplastik2 ogonlocksplastik3 ogonlocksplastik


Halslyft – Bengt 77 år

Visa mer

Bengt är en 77 år gammal man som hade ett stort hudöverskott mitt på halsen och under hakan som har ville ta bort. Han kontaktade oss och bokade tid hos Dr Ulf Samuelson som utförde ett halslyft.

Plastikkirurg Dr Ulf Samuelson berättar om ingreppet:
”- När patienten har ett sådant hudöverskott på hakan och halsen kan det åtgärdas på två sätt. Antingen med en ansiktslyftning som även sträcker ut halsen, men detta är ju ett relativt stort och omfattande ingrepp med en relativt lång konvalescensperiod.

Det andra alternativet är att lokalt gå in och operera bort överskottshuden och skapa ett ärr centralt under hakan. Detta görs lämpligt i form av en Z-plastik, vilket innebär att ärret blir i form av ett Z för att inte åstadkomma en för stor stramning i området. Detta kan vara ett bra alternativ när huden är lite åldrad och då det redan existerar lite rynkor och huden är lite mjuk och tunnare, vilket ofta skapar mindre synliga ärr. Detta ingrepp kan man även göra under lokalbedövning.

För Bengts del var det senare alternativet mer passande. Slutresultatet på bilderna tagna efter cirka 6 mån visar effekten. Bengt var mycket nöjd med resultatet och tycker att det motsvarade hans förväntningar. ”

halslyft2

halslyft
halslyft3


Läppförstoring – Izabella 30 år

Visa mer

Äntligen har jag hittat en behandlare med en fantastisk fingertoppskänsla för vad som är ”lagom”.

Izabella Fröberg, personlig tränare och tidigare känd från radio och tv-programmet ”Vakna med The Voice” bloggar om sina läppbehandlingar. Hon började fylla sina läppar för 7 år sedan och går numera till vår injektionssjuksköterska Josephine Malming.
Boka tid för en konsultation eller behandling via vår webbokning >
Läs hela Izabellas inlägg här >
Izabella Fröberg
Izabella Fröberg


Solskador – Stina blev av med sina solskador

Visa mer

”Stina” 56 år gammal, hade mycket solskador när hon kom in till oss på Akademikliniken. Hon kände sig ung i sinnet men upplevde att fläckarna i ansiktet gav henne ett åldrat utseende, de fick henne att känna sig gammal helt enkelt.

Vår hudterapeut Patricia behandlade hela Stinas ansiktet med Gentle Lase för att reducera solskadorna. Sedan gick hon även över en del kärl kring näsan och kinderna med VBeam.
– Igår tog vi det som var kvar och hennes lycka var obeskrivlig! Hela hon bara sken ren lycka!
solskador2 solskador1solskador3 solskador4 solskador5 solskador6


Injektionsbehandling – Sandra 37 år: Smärtan jag har gått igenom har lämnat sina spår

Visa mer

Restylane gav mig möjligheten att göra någonting åt rynkorna och inte låta dem avgöra hur jag känner mig.

Jag har alltid fascinerats av eld, ända sedan jag var en liten flicka. Det är ett häftigt element. Jag flyttade hemifrån när jag gick i nian och började på en cirkusskola, där jag utbildade mig till clown och eldartist.

Vem som helst kan lära sig att spruta eld. Det är inte så svårt. Men det går inte att bygga en föreställning enbart kring eldsprutande. För att fånga publiken måste du använda eld för att skapa en atmosfär med musik och koreografi. Jag har lärt mig att göra vackra saker med den känslan, speciellt när det gäller att arbeta med barn. Jag älskar barn. Vi förstår varandra och jag känner att jag får kontakt med dem på ett sätt som inte alla kan. Jag är som lyckligast när jag befinner mig i en liten grupp med barn och lyckas skapa denna magiska värld för dem.
Jag tror inte att jag känner någon som är modigare än vad jag är, men jag tror att det sanna modet handlar om att vara den du är, även om det skiljer sig från normen. Ibland krävs det en hel del mod bara för att stå upp för sig själv och göra det som man brinner för. Jag är väldigt nyfiken på saker som jag inte vet någonting om, saker jag kan eller inte kan förstå, som jag vill se eller uppleva. Jag testar många olika saker. Ibland lyckas jag inte så bra, men då har jag åtminstone testat dem.

Jag föddes modig. Men jag kan också säga att modet hade ett högt pris. Jag var i Khao Lak när Thailand drabbades av tsunamin. Den händelsen förändrade mig, mentalt och fysiskt. Jag såg döden. Jag kunde inte bli samma person igen efter det. Det förändrade allt. Det ger dig perspektiv på vad som är viktigt. Nu lever jag livet fullt ut, varje dag. Jag är inte rädd för någonting längre. Ingenting.

Men smärtan som jag har gått igenom har lämnat sina spår. Jag har haft väldigt ont i ryggen och nacken. Det blev ännu viktigare för mig att känna mig energisk och stark. Jag joggar, vilket jag tycker är meditativt, och jag tränar ofta.

Jag vet att jag känner mig lyckligare än jag ser ut. Det var därför jag beslöt mig för att testa estetiska behandlingar. De gav mig möjligheten att göra någonting åt rynkorna och inte låta dem avgöra hur jag känner mig.

Det finns så många sätt att ändra saker som du inte är nöjd med. Det är helt fantastiskt vad man kan göra idag. Du kan alltid ändra och experimentera med ditt utseende, men det är det som kommer inifrån som är viktigast. Det går inte att släta ut.

Det kändes bra att släta ut rynkorna och göra så att jag såg lite gladare ut. Jag känner även att jag har en helt annan lyster nu. Det är svårt att beskriva eftersom det inte syns direkt. Men någonting har hänt.

Det är skönhet för mig. När du hittar din egen sinnesro, när du vet vem du är och vad du står för och låter den kvinnan lysa igenom.
FÖRE BEHANDLINGEN
B&A_Sandra_Before_logo
EFTER BEHANDLINGEN
B&A_Sandra_After_logo


Injektionsbehandling – Susanne 46 år: Folk började kommentera att jag såg sur ut

Visa mer

– Jag är en sportig person som gillar att träna och röra på mig. Jag har egentligen inte tänkt så mycket på hur jag ser ut, förrän efter att jag passerade 40. När folk började kommentera att jag såg sur ut, förstod jag inte vad de menade – jag var ju glad! Det var först när jag tittade ordentligt i spegeln och såg att mungiporna pekade nedåt som jag förstod. Och plötsligt insåg jag att hela ansiktet hade ”fallit” nedåt.

Mitt liv går i snabb takt och jag är en praktisk och jordnära person. Jag har inte tid att hålla på för mycket med mitt utseende men samtidigt är det viktigt för mig att se ut så som jag känner mig – fräsch och glad. En kompis tipsade mig om att testa fillers. Först var jag väldigt tveksam, man har ju sett bilder på jätteläppar och så ville jag definitivt inte se ut. Men sen blev jag nyfiken och bestämde mig för att testa, funkar det så funkar det tänkte jag!

Det var spännande att träffa Jonas, jag visste egentligen inte vad jag kunde förvänta mig men är toppennöjd med resultatet. Vi pratade om vad jag upplevde som mina problem och han anpassade behandlingen därefter – jag var noga med att säga att det måste se naturligt ut. Och det fixade han. Nu känner jag att mitt utseende bättre matchar hur jag känner mig, och framförallt även min omgivning tycker att jag ser piggare och fräschare ut, utan att egentligen veta vad jag har gjort.

Dr Jonas Röjdmark:
– Susanne sökte till mig för att hon kände att hon såg ledsen och trött ut trots att hon inte alls kände sig så. Hon är en omtänksam person som gärna fokuserar på att hennes omgivning har det bra och har inte lagt så mycket tid på sig själv och sitt utseende. Men nu kände hon att det var dags och bad mig föreslå vad som kunde göras.
Susannes problem är ganska typiska för personer i hennes ålder. Hon beskrev att det kändes som att ”ansiktet hade fallit ned”. Med åldern förlorar huden sin spänst och flexibilitet och tappar i volym, och det är det som gör att man lätt ser trött och ledsen ut, trots att man inte är det.

Med hjälp av fillers gjorde jag Susannes nasolabialveck (vecken som går ned från nästan bredvid munnen ned mot hakan) mindre markerade. Jag återskapade också något av den förlorade volymen i hennes mellanansikte. Och till sist använde jag även fillers för att få de nedåtriktade mungiporna att peka mera uppåt istället. För att få ett mindre ”bekymrat” utseende använde jag också muskelavslappnande medel i hennes panna för att släta ut de horisontella vecken.

Läs mer om fillers och vad de kan göra för dig >
nasolabialveck3 nasolabialveck4nasolabialveck1 nasolabialveck2


Injektionsbehandling – Beauty through Science, naturligt fin på vetenskaplig väg

Visa mer

Jessica 32 år: ”Jag kontaktade Akademikliniken för att få hjälp med några problem som jag själv upplevt under ganska lång tid. Dels mina djupa rynkor i pannan, dels en knöl på näsan och sist men inte minst min haka som jag tyckte var för liten.

Min omgivning har inte alls varit medveten om att det här har varit ett problem för mig, och jag har aldrig fått några kommentarer av någon annan. Men varje gång jag tittat mig i spegeln så har det irriterat mig, och knölen på näsan har varit ett komplex ända sedan jag var liten. Till slut bestämde jag mig för att be om hjälp och få råd om vad som kunde göras.
Jag är supernöjd med resultatet som blev bättre än jag hade kunnat förvänta mig, jag visste ju inte alls vilka möjligheter som fanns innan. Jonas lyssnade på mig och förstod precis vad jag menade när jag beskrev mina känslor, det är nog därför jag blev så nöjd också.”
Dr Jonas Röjdmark: ”Jessica var en intressant patient att behandla. Hon berättade för mig att hon var missnöjd med sin profil och att hon länge funderat på att söka hjälp, men känt sig osäker på hur hon skulle gå vidare. Jag såg direkt att jag kunde hjälpa henne med att ge hennes ansikte mer harmoniska proportioner.

Med hjälp av s k hyaluronsyrafillers, t ex Restylane, kan man skapa eller återuppbygga volym i ansiktet. Här använde jag fillers för att bygga upp hennes något ”flyende” haka och jämna ut den lilla knölen på näsan.

De fillers vi arbetar med är inte permanenta utan bryts ned naturligt av kroppen. Hur länge resultatet sitter i varierar från person till person men minst 3-6 månader kan man räkna med beroende på vilket parti i ansiktet som behandlats.

De ganska kraftiga horisontella s k bekymmersrynkorna i Jessicas panna behandlades med muskelavslappnande medel (botulinum toxin, i dagligt tal botox), vilket fick hennes panna att slappna av och rynkorna att bli mindre framträdande.

Även effekten av muskelavslappnande medel klingar av naturligt, även här är det individuellt och beror bland annat på styrkan i de muskler som behandlats, men man brukar säga upp till ett halvår.

Jessicas resultat är naturligt och fint – ett ansikte och en profil i bättre balans med en piggare uppsyn.
injektionspatienter1 injektionspatienter2 injektionspatienter3 injektionspatienter4


Skalfasader – Anita: – Sjukdomen har förstört mina tänder

Visa mer

Anita lider av tarmsjukdomen Morbus Crohn. Detta har i det långa loppet resulterat i att hon fått korttarmssyndrom. Hon har svårt att ta upp näringsämnen, vilket har gjort att hennes tänder är helt förstörda. Hon har under drygt ett års tid besökt Akademikliniken och tandläkaren Christina Malmsjö, som är specialiserad på estetisk tandvård.

– Hon kom hit första gången i september 2009 och det tog drygt ett år innan vi var klara med behandlingen. Hon har fått genomgå en helhetsbehandling, allt ifrån att rengöra tänder, behandlingar mot karies till att ta bort tänder, säger tandläkare Christina Malmsjö.- Jag tycker Christina förstår mitt problem, hon har talat om för mig ur omfattande det här är redan från början. Det här har inte vart något som jag kunnat göra i ett svep, säger Anita.- Eftersom hon hade stora luckor mellan tänderna var vi tvungna att flytta tillbaka dem. Detta gjordes via en osynlig tandställning som kallas för Invisalign. Det är ganska nytt i Sverige och modellen tas fram genom avancerad datateknik. Avslutningsvis gjorde vi en tandrekonstruktion.

Jag tycker det blev ett fantastiskt resultat. Kvalitetsmässigt är fasaden inte bättre än originalet men de håller lika länge. Dessutom är den gjord i porslin vilket ger den ett naturligt look, avslutar tandläkare Christina Malmsjö.
skalfasader1 skalfasader2


CoolSculpting – Frida 33 år: Vilket fantastiskt resultat efter en behandling!

Visa mer

– Jag läste om CoolSculpting och blev nyfiken om behandlingen kunde passa mig. Jag är rätt aktiv, men har väl som många andra mina problemområden som jag irriterar mig på. Efter en konsultation hos en av era hudterapeuter bestämde jag mig. Det var trots allt bara en behandling som krävdes och jag är inte intresserad av kirurgi.

Hudterapeuten Patricia gjorde en bedömning att det var en behandling som kunde passa mig. Själva behandlingen var inte smärtsam, men det kändes lite märkligt efteråt när området masserades, ungefär som en domnad känsla och det var ömt. Men det gick över en stund efter att massagen var klar. Nu har det gått 3 månader efter behandlingen och jag känner knappt igen min egen mage. Den har blivit plattare och fettet har verkligen frysts bort!

coolsculpting1_1
coolsculptin2

coolsculpting4

coolsculpting3

coolsculpting5

Vill du läsa mer om CoolSculpting kan du göra det här >


Bukplastik – Johanna 40 år: Ärr från ett tarmvred och bråck har förvandlat min mage till en tvådelad murkla, med delade magmuskler och utan navel

Visa mer

Plastikkirurg Dr Peter Emanuelsson berättar vad en rektus diastas är och vad man kan göra för att korrigera det genom plastikkirurgi. ”- Efter graviditet eller kraftig viktnedgång kan man drabbas av bestående vidgning mellan de raka magmusklerna (rektus diastas) som i sin tur kan ge upphov till obehag, smärta/ försvagning i mage och rygg samt en utbuktande buk.”

Träning kan ge en ökad muskelstyrka, men aldrig återställa rektus distansen. Det kan endast möjliggöras genom en plastikoperation.

I Johannas specifika fall handlade det om kraftig viktnedgång, upprepade magoperationer pga tarmvred och bråck, vilket resulterat i ärrbildningar och rektus diastas. Jag upplever att Johanna efter sin operation har återfått sin fysiska funktion och har nu fått sin kropp tillbaka. För närvarande utförs detta ingrepp endast inom privatvård och erbjuds inte inom den offentliga sjukvården.”

Johanna berättar sin historia:
”- I februari 2012 åkte jag till akuten med svåra magsmärtor, det visade sig vara tarmvred och jag akutopererades. De öppnade mig från blygdbenen, snett förbi naveln och en bit ovanför den. Ärret läkte och magen förvandlades till en mage med delade magmuskler, en mage utan navel likt en osymmetrisk, tvådelad murkla. Jag tränade 3-5 dagar i veckan och var rätt nöjd med min kropp i övrigt. Det var bara magen som fick mig att må direkt dåligt. Som om inte det var nog så fick jag ett ärrbråck vid naveln, vilket resulterade i en mage som stod rakt ut, som om jag var gravid i 7:e månaden.

I februari 2014 opererades jag för bråcket och det gjorde inte magen direkt trevligare. Jag kontaktade den läkare som hade opererat mig med frågan om dem hade möjlighet att ”rätta till” det dem hade orsakat. Då fick jag komma och träffa en läkare som ansåg att min mage inte gick under deras skyldighet att åtgärda, jag fick finansiera det själv om jag inte trivdes med min mage. Till saken hör att jag har andra ärr från livet på magen, jag har bristningar som ett minne från mina tre graviditeter och ärr från en stor ryggoperation, dessa ärr anser jag vara en del av mig och livet. Medan ärret från tarmvredet var en konstruerad missbildning som sänkte både mig och mitt självförtroende. När det kändes som tyngst så vände jag mig till patientnämnden, men inte heller dem kunde hjälpa mig. Vid det här laget hade jag begränsat mig själv i min vardag. Jag hade figurformande linne på mig under tunnare tröjor, hade även dessa linnen när jag var på stranden med sonen, inte ens hemma i poolen badade jag utan linne. Jag fortsatte min träning på gymet, men jag kände inte träna så hårt och mycket som jag önskade. Var rädd för att ärrbråcket skulle gå upp igen och löpning var inte att tänka på då det gjorde ont i ärret.

Jag började söka på nätet efter människor som eventuellt hade upplevt samma olycka som jag själv, men hittade inga bilder som överensstämde med min mage. Där och då bestämde jag mig för att ta tag i det på egen hand. Jag googlade runt på olika plastikkirurgers hemsidor, jämförde de bilder som låg ute på före och efterbilder och sedan ringde jag Akademikliniken för konsultation. Min största farhåga inför besöket var att läkaren skulle säga att min mage var ett hopplöst fall som det inte gick att göra något åt. Dr Emanuelsson tittade, klämde och drog och sa att visst kunde han operera mig, han skulle även fettsuga midjan lite för ett bättre resultat.

Operationstiden bokades och sedan var det bara att vänta. Jag fortsatte träna som vanligt fram till operationsdagen då jag blev informerad om att återhämtningen efter operationen skulle gå bättre om man var vältränad.

Idag är det ca 5 månader sedan jag opererades och jag är supernöjd med resultatet. Jag har inte bara fått en snygg mage, jag har fått en ny navel också. Träning väntade jag med i tre månader eftersom jag ville att allt skulle få läka ihop ordentligt. Idag tränar jag nästan som innan, bara det att jag tar i mindre om det känns obehagligt i magmusklerna. Visst var det en tuff rehabiliteringstid efter operationen och visst gjorde det riktigt ont vissa dagar, men på samma sett som smärtan vid en förlossning så var det värt varenda minut, avslutar Johanna”
bukplastik1 bukplastik2bukplastik3 bukplastik4


Biggest Loser Hristos

Visa mer

Minns ni Hristos som blev Biggest Loser Hristos med en stor del av svenska folket i våras när han vann tävlingen med en av de största viktnedgångarna i hela tävlingens historia?

En viktnedgång som Hristos, med drygt 50% av kroppsvikten, innebär komplikationer som tyvärr inte kan varken tränas eller ätas bort, hur mycket man än vill eller är beredd att kämpa.

Han valde att genomgå en bukplastik hos oss på Akademikliniken. Här berättar han om sin resa, varför han valt att genomgå operationen och hans mål för framtiden.

Vill du läsa mer om hans resa kan du göra det i vår blogg >

Det ytliga kan sitta väldigt djupt.


Magnus

Visa mer

”När jag var i den situationen själv, insåg jag vad det betydde.”

Vad är ytlighet, egentligen?

När man ser Jane, Magnus och Agneta berätta kan man inte låta bli att slås av hur djupt i själen det här med yta och utseende kan sitta.

Hur vi alla reflexmässigt bedömer våra medmänniskor efter hur de ser ut. Men samtidigt gärna fördömer dem som vill göra något åt precis det: Hur de ser ut.

Huvudpersonerna i de här filmerna sätter fingret på ett intressant samband. Att må bra inombords hänger ofta ihop med att vara tillfreds med sitt yttre.

Ändå är vi inte främmande för att kalla en tjej som Jane för en ”ytlig uppmärksamhetshora” bara för att hon vill få tillbaks den kropp hon hade innan hon fick två skinnpåsar som bröst. Men har inget alls att säga om att hon bättrar på sitt utseende med att träna spinning 5 gånger i veckan.

Utan att tänka oss för, klappar vi Magnus lite nedsättande på flinten. Samtidigt som vi, med lätthet avfärdar Agneta som förståndshandikappad för att hennes ansikte ser annorlunda ut.

Sett i det ljuset, blir vårt utseende extremt viktigt för hur vi själva mår, för vår identitet och för hur vi uppfattas av omvärlden. Och vi förstår att det ytliga kan sitta väldigt djupt.

Kanske är det rentav så att ytan förtjänar lite mer respekt? Och att vi ska tänka oss för lite extra innan vi talar om för Jane, Magnus, Agneta och andra vad de ska, eller inte ska, göra med sina kroppar?

Diskutera och dela gärna. #ytlighet